You could've been the real one. You could've been the one enough for me
2011-08-06 - 13:42:45Okej, det här med ångesten som drar ned min upplevelse.
Det känns sjukt jobbigt att flytta ut ur min lägenhet i Örebro. Jag älskar den, och jag älskar att få bo i samma hus som Camilla. Jag hade sett fram emot hösten där med tekvällar och annat mys, precis som jag hade sett fram emot en skön sommar med henne och Caroline i Örebro. Nu blev det ju inte så, tack vare att mamma skaffade sig en kull med valpar ville jag självklart vara här uppe så mycket som möjligt. Och det är ju enklare att få jobba när man är i rätt stad.
Nu sitter jag här. Augusti. Har betalt hyra för en lägenhet jag knappt varit i för att jag levt i tron om att jag skulle komma tillbaka dit i höst. Det gör jag inte. Istället flyttar jag ännu en gång ned i en resväska och i kartonger och sprider ut mitt liv i diverse förråd och annat. Det känns jobbigt, det är inte kul. Ångesten kommer krypande och jag önskar att jag inte sagt upp min lägenhet så jag hade kunnat harva på nere i Örebro och vara missnöjd över livet. Men det godtar vi självklart inte. Jag ville tillbaka till USA trodde jag så nu ska jag banne mig dit också! Men ändå, klumpen i magen som säger att det är jobbigt att slita upp allt och lämna igen finns där. Men kanske är det den jag är? Kanske lever det bohemblod i mina ådror som gör att jag aldrig kommer finna sinnesro och känna att jag hör hemma någonstans. Det känns jobbigt.
Men nu åker jag till USA, det är för sent att ändra sig. Bara jag får klartecken från CSN kommer det kännas bättre.
Den här gången ska jag starta om på nytt. När jag kommer hem kommer jag inte se tillbaka, jag kommer inte gå och hoppas på att jag har något när jag kommer hem. Den här gången vet jag exakt hur det är. Det finns INGET annan förutom vänner och familj hemma. Förra gången vart jag lurad. Jag trodde att jag kanske hade hittat något som skulle blomma upp när jag kom hem men det hade jag inte. Därför klipper jag den här gången. När jag kommer hem är de ute ur mitt liv, och ja jag säger de. För de är flera stycken, flera stycken som vägrar låta mig släppa taget utan gärna har mig i krokarna som bot till bättre än ingenting. När jag kommer hem är ni borta. Hör ni det?! BORTA!
FMLYHM - Seether
Det känns sjukt jobbigt att flytta ut ur min lägenhet i Örebro. Jag älskar den, och jag älskar att få bo i samma hus som Camilla. Jag hade sett fram emot hösten där med tekvällar och annat mys, precis som jag hade sett fram emot en skön sommar med henne och Caroline i Örebro. Nu blev det ju inte så, tack vare att mamma skaffade sig en kull med valpar ville jag självklart vara här uppe så mycket som möjligt. Och det är ju enklare att få jobba när man är i rätt stad.
Nu sitter jag här. Augusti. Har betalt hyra för en lägenhet jag knappt varit i för att jag levt i tron om att jag skulle komma tillbaka dit i höst. Det gör jag inte. Istället flyttar jag ännu en gång ned i en resväska och i kartonger och sprider ut mitt liv i diverse förråd och annat. Det känns jobbigt, det är inte kul. Ångesten kommer krypande och jag önskar att jag inte sagt upp min lägenhet så jag hade kunnat harva på nere i Örebro och vara missnöjd över livet. Men det godtar vi självklart inte. Jag ville tillbaka till USA trodde jag så nu ska jag banne mig dit också! Men ändå, klumpen i magen som säger att det är jobbigt att slita upp allt och lämna igen finns där. Men kanske är det den jag är? Kanske lever det bohemblod i mina ådror som gör att jag aldrig kommer finna sinnesro och känna att jag hör hemma någonstans. Det känns jobbigt.
Men nu åker jag till USA, det är för sent att ändra sig. Bara jag får klartecken från CSN kommer det kännas bättre.
Den här gången ska jag starta om på nytt. När jag kommer hem kommer jag inte se tillbaka, jag kommer inte gå och hoppas på att jag har något när jag kommer hem. Den här gången vet jag exakt hur det är. Det finns INGET annan förutom vänner och familj hemma. Förra gången vart jag lurad. Jag trodde att jag kanske hade hittat något som skulle blomma upp när jag kom hem men det hade jag inte. Därför klipper jag den här gången. När jag kommer hem är de ute ur mitt liv, och ja jag säger de. För de är flera stycken, flera stycken som vägrar låta mig släppa taget utan gärna har mig i krokarna som bot till bättre än ingenting. När jag kommer hem är ni borta. Hör ni det?! BORTA!
Happy Times.
FMLYHM - Seether
Kommentarer