Då var det dax att redovisa min och älskade systers båtresa Måndag-tisdag.

Klev upp och slängde ner lite saker på måfå i en väska och hoppades på att jag hade med mig i alla fall något. klockan 9.30 kom pappa och hämtade mig och väskan och vi åkte för att hämta Elin.
Sprang in på Konsum och inhandlade lite att läsa och dricka. Sen åkte vi till stationen. Var väl där sisodär en halvtimme för tidigt. Bussen skulle gå 10.05 men rätt buss kom väl kasnke runt 10.15. Slängde in väskorna och tog plats. Vi var väl ett tiotal som åkte från Falun. "Soft tänkte jag"
Stannade under vägen och plockade upp lite folk. När vi åkte från Gävle var bussen full. i Gävle seglade det dessutom på en väldigt knepig Elvis wannabe.
Vi stannade på ett ställe som hette "Baren" och käkade pastasalladerna Elin hade gjort åt oss. Mummisgt värre.

Kom ner till Stockholm betydligt tidigare än vad vi hade beräknat. Jag och Elin hade inte riktigt någon koll på vad som skulle hända då, utan vi mest följde med strömmen och hoppades på det bästa.
Eftersom vi inte hade någon aning om när vi skulle få gå på båten (Den infomationen fanns inte någonstans) checkade vi in och blev instängda alldeles för tidigt.
Därför drabbades vi ganska snart av tristess och roade oss med att knäppa fula kort och försöka surfa och få nåogn kontakt med omvärlden på mobilen.

Flera tidsåldrar senare fick vi äntligen höra att påstigning började klockan 17.15.
Då hade säkert flera hundra passagerare stått och köat och stampat allt för att komma först.
Ironiskt nog så stod dom vid fel gate, vilket betydde att när det ropades ut vilken gate påstigningen skulle ske från tog jag våra väskor och Elin och drog med henne till rätt gate. Där stod vi sedan nästan längst fram, medans dom andra som stått på andra sidan stället och köat befann sig lååångt bakom oss.
Det här var ett sånt där "Plötsligt händer det" tillfälle. Och jag förstog redan då att den här resan skulle bli en succé.

När vi kom ombord så uppstog nästa problem. Vi hade ingen aning om vilken våning vi skulle på bo. Eller 11:an trodde vi, men på kartan stod det bara "Captains deck" och inget om det fanns några rum där uppe.
Vi tog en djärv satsning och begav oss uppåt. Ja det vill säga efter vi fiskat hiss i flera hundra år. Stackarna i den åkte bara upp och ner mellan massa våningar.
När vi väl tagit oss upp på våning 11 var vi alldeles ensamma, vi störtade ut och fick leta en stund innan vi hittade vår hytt.

Så där hade vi vår hytt, på captains deck. När vi öppnade dörren så sågt det ju i och för sig ut som ett vanligt hotellrum. Men detta var tydligen Cinderellas lyxhytt.
Vi packade in oss och blev rejält mycket mer imponerade över lyxhytten när vi öppnade minikylen och hittade 2 små flaskor mousserande.

Vi lullade runt lite och kollade och knäppte kort. Sen var det helt plötsligt dax för oss att bege oss ner till restaurangen för intag av mat.
När vi kom ner dit började vi misstänka ganska snart att vi var liiiite missplacerade...
Vi möttes i dörren av en hovmästare som tog namn och hälsade oss sedan välkommen. Blev därefter eskoterad till bords av en kypare som drog ut stolen och hade sig. (ni vet så där elegant som dom gör i filmer).
Vi började fundera än lite till och kollade runt på alla kypare och servetriser som sprang runt i uniformer och vita hanskar.  Började kolla runt på dom andra gästerna och konstaterade snabbt att vi hade heeeelt fel kläder.
Förbluffade över hur dom hann byta om och sätta på sig bästa kläderna och kostymerna tog jag försiktigt av mig min dödskallesjal och Elin sin mussepigg huvtröja.
Lite lätt generade beställde vi i alla fall lite mat.
Till förrätt blev det oxfilé cappaccio (något sådant) med getoströra, varmrätt bestämde vi oss för fläskfilé med (någon konstig kryddad)bea.
Vi beställde en fördrink med namn Ellen och en flaska vitt.

Förrätten var sagolik god. Helt saliga blev vi. Börjar nästan dreggla lite här.
Varmrätten var heeelt ok, riktigt god den med. Men den slog inte förrätten.
Fördrinken smakade rump, men vinet var väldans gott det med, Elin gjorde ett riktigt bra val.
Till efterrätt så var det ett helt sagolikt buffébord med massa små bitar av olika efterrätter.
Vi åt så det knakade och orkade tyvärr bara med en vända på dessert bordet, vilket vi näst intill fick skäll för av våran heelt underbara servitris.

När vi svullat färdigt rullade vi vidare mot taxfree shopen.
Vi började gå lös och sniffa runt på alla parfymer, leta beställningar och dessutom försöka bestämma oss för vilken sprit vi ville ha. Ett tag senare och efter många skratt och diskussioner hade vi en proppfull korg med en massa smått och gått.
Betalade till en ytters trevlig, och stilig kille. Elin mer eller mindre tvingade på honom hennes legg. Och det var första och enda gången på hela resan vi fick visa legg.

Glada ihågen men betydligt fattigare tog vi oss ända upp till vårt rum för lite uppfräshning och alkoholintag.
Vi fotade, skrattade, målade, drack och pratade i telefon. Sen var klockan visst 12. Det kändes ju i och för sig inte så viktigt att gå ut överhuvudtaget eftersom vi hade haft god tid att spana in alla resande, och det var verkligen inte någon som var intressant.
Men till sist beslöt vi oss för att dra oss neråt för att skaka lite rumpa och beställa någon drink.

Vi flöt runt lite och beslutade oss till sist att gå in på Club Seven som verkade vara det bästa valet.
Innan där hann vi självklart spela bort lite pengar på en enarmad bandit utan arm. Det är nog lag på att man måste spela sån ifall man åker finlandsfärja.

Inne på club seven upptäckte vi ganska snart att det inte var så värst mycket att hurra för. var väl några till sorgliga själar där, men vi beslutade oss för att i alla fall beställa en drink. Elin ville ha en tvåfärgad. Bartendern var söt, men dessvärre helt inkompitent. Den var visserligen tvåfärgad men smakade gammal ba**e.
Vi dansade lite och drack lite till.
Men när vi stod där och dansade kom det en kille (som tidigare frågat om jag ville dansa, men jag skyllde på att jag drack) och började dansa med oss.
Det var verkligen inte trevligt någonstans. Han var ful, kunde inte svenska, och luktade svett.
Puckot slet dessutom tag i Elins nyopererade arm. Men hon var snab och avvärjde attacken.
Efter ett tag av alldeles för närgånen dans var min syster så pass underbar att hon gick ifrån dansgolvet och jag fick ju lov att följa efter.
Vi beslutade oss för att gå vidare till gammeldans stället. Vi började gå och då hann äcklet upp mig, jag ursäktade mig snabbt med att vi skulle sova och v flydde hals över huvud.
När vi var på väg till andra stället fick jag en ond aning när jag såg en röd tröja (äcklet hade en röd tröja) och slet elin med mig upp för trapporna, det tog ett tag och lite protester innan hon såg honom och förstog varför vi helt plötsligt beslutade oss för att gå hem.

Vi gick upp på däck och kollade lite på månen innan vi gick till rummet.
Vi störtade i säng slog på tvn, och somnade nästan på en gång.

Här ser jag att det här kanske är längsta blogginlägget någonsin. Så därför får jag berätta resten imorgon/ eventuellt lite senare ikväll. Nu ska jag roa mig med att dammsuga tror jag.

Så missa inte nästa inlägg där jag berättar om vår underbara andra dag på kryssningen

over and out