Då har man spenderat ännu en helg i älskade Stockholm. Den här gången var dock min älskade stad lite väl kall och isig tyckte jag nog. Längtar verkligen tills det blir varmare! Det är helt underbart att ha Ida hemma igen! Sverige är inte sig likt utan henne. Gör ont i mig när jag tänker på att hon antagligen försvinner från Sverige för gott.  Men men, sånt är livet och det är bara att acceptera att saker förändras.

Nog för att ikväll är en sån kväll då jag skulle ge vad som helst för att få vrida tillbaka tiden. Massa minnen jagar mig just nu. Hela min minnesbank gör revolt tror jag. Men det är nog inte så konstigt, det är många minnen som kommer dras upp till ytan närmaste veckorna. Kan inte göra annat än att förskjuta de tankarna och fokusera på mitt mål. USA till hösten. Det är det enda jag ska koncentrera mig på.. Eller ja, USA, spara pengar, Cookie och mig själv

Försöker analysera om det var en bra grej att göra eller om jag helt enkelt borde låtit bli. Kan omöjligt avgöra det idag, får se när morgon dagen kastar lite nytt ljus på saken.

Har även konstaterat att jag mot alla odds verkligen vill vara kär. Nykär, förälskad, kär och galen.. ja ni vet. Saknar så att ha någon som kan få mig att le genom att endast skicka ett litet sms. Ni vet någon som får ens mage att fladdra som 1000 fjärilar och ens hjärna att helt säga upp sig.
Känns väldigt jobbigt att vet att det kommer dröja ett år - minst, innan jag får känna något sådant igen. Men, har jag gått 3 år utan så kan jag väl gå 4...

Nu ska jag ta min tfn, krypa upp i sängen och lyssna på spotify. Ikväll är det Winnerbäck, Horn och annan hjärtesorgsmusik som får härja mina öron tills sömnen infinner sig. OM den infinner sig.