Fan egentligen vet jag inte vad jag håller på med. Bryter alla regler just nu. Antar att det är räddningen att jag ska åka. Det känns som om det inte kan bli för seriöst då. Men det är dumt. Dumt, dumt, dumt. Antar att jag vart ensam för länge. Och jag VET att han är en sån man absolut inte ska lita på. Är det något jag vet om killar så är det att det inte finns någon som är så jävla speciell så att de skulle lägga om hela sin livsstil. Det är det de vill att vi ska tro, och många gånger sväljer man det med hull och hår. Men den här är svår. Han säger alltid de rätta sakerna, han är den perfekta kombinationen av bad boy och gentleman. Men jag får försöka koma ihåg mitt huvud. För riskabelt att glömma bort mig. Sen är det väl så att efter den här våren vore det skönt att ha något stabilt att stå still med. Någon jag verkligen kan lita på och aldrig behöver fundera på vart jag har honom. Men, det kommer inte hända Emelie så skärp upp dig för fan!

Nej, sluta grubbla och hämta en film att titta på i hopp om att J.B snart kommer och sveper iväg mig till drömmarnas land.

Tänkte jag skulle tacka mina vänner som är helt underbara. Speciellt Ida som är min stora motivation och inspiration, Helene som ALLTID förstår mig och aldrig dömmer mig, Jenny som för en kväll följde med till ungdomens förflutna och Malin som välkommnade oss med öpna armar på midsommarafton! Men självklart menar jag er andra också! ♥ Det är skönt att veta att om något går fel finns ni där och fångar mig! NI ÄR VACKRAST.