Hej allihopa.
Eee är inte på speciellt bra humör. Än en gång lät hon hennes naivitet lura henne. Så nu sitter jag här, men en väska halvpackad och känner dissen bränna innanför pannloben.
Hur fan kunde jag gå på det och tro att det faktsikt skulle bli av idag? VARFÖR?!
Varför lyckas jag intressera alla jävla knäppskallar som finns? Det måste ju vara något med mig som lockar till sig dem och jag får stå ut med alla deras knäppa ageranden. Känner mig så jävla sviken så jag vet inte vad. Men jag orkar inte ens gråta över det. Ska jag tro på den han säger? Kommer han någonsin höra av sig igen? Är han värd ytterligare en chans? Fan fan fan!

Hade i allafall kul igår. Jag och Camilla tömde samtliga flaskor vi hade köpt på systemet (inte en bra grej för Camillas del). Men jag mådde prima som vanligt. Skrämmande hur mycket jag tål.
Satt därhemma och härjade tills Camilla däckade och jag och Frippe gick på Stalllyktan och tog oss ett par öl. Vi hade riktigt roligt och jag skrattade så jag höll på att dö när Frippe imiterade idioter som går där det är risk för ras. Sjukt roligt var det!

Spenderade några timmar på natten pratandes med han jag inte ens vill tänka på just nu. Fan! Varför ska det vara så jävla svårt?! Man säger ju att av barn och fyllon får man alltid höra sanningen. Så då är ju frågan om det är sägnen som har fel eller om han helt enkelt inte vill kännas vid sanningen när han är nykter?
Men det var ju bra hela dagen, tills 3 min innan jag tänkte beställa en biljett och han säger att han måste jobba, men att han ska försöka ta sig ur det och att han ringer mig om 5 min.
Det var 5 timmar sen och jag har inte hört ett knyst och han har inte heller svarat på mina 4 sms eller 700 samtal. Vad fan är det egentligen?!

Orkar inte.
Än en gång konstaterat att killar är svin och vider. Hur mycket mer besvikelser orkar man egentligen med?

Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt