100 År Från Nu (Blundar) - Martin Stenmarck

---

Hey..
Det är märkligt hur man hela tiden kan falla djupare. Jag som trodde jag var på absoluta botten imorse, men det visar sig att Nejdå! Jag var bara halv vägs ner! Är inte det suveränt?
Befinner mig just nu i det stadiet när jag inte ens vill kliva upp ur sängen. Jag vill inte göra någonting.

Jag har noll ork, inte ens orken att andas, men tyvär så är människor lättlurade varelser så mina lungor fixar det själv. Men hade det vart jag som fick lov att säga till mina lungor att inta frisk luft så skulle jag helt enkelt inte orka det.

Hur mycket skit orkar man ta?
Tänk er om ert hjärta, efter alla gånger ni har lyckats pusslat ihop det efter olyckliga kärlekar så inträffar något som sliter ur det ur kroppen på er för att sen söndertrasa det i små bitar och slutligen stampa på bitarna tills det inte finns något kvar, tills allt endast är mos, tills det inte går att laga något mer..Tänk er att dessutom förutom att förlorat ert hjärta så tappar ni tron på livet, kärleken och framförallt er själva. Tänk er att förlusten av tron på er själva dessutom gör att ni får lov att dela kropp med någon som ni hatar, er värsta fiende skuggar er dagligen. Er värsta fiende ÄR er själva.
Jag tappade tron på livet idag, det var det sista jag hade, men nu är det borta. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tappade den helt. Så just nu är allt slut. Kanske kommer någon gnutta hopp tillbaka, men just nu är det så slut det kan bli. Jag är slut.

Nu ska jag fortsätta mitt SATC maraton i hopp om att kanske sluta gråta snart.


Hur kan man tappa orken att andas?



Snälla Coccos kom tillbaka, ge mig orken att andas.