Det här med second chances…
2009-01-19 - 18:23:11Alla har nog någon gång gjort något, eller tagit ett beslut som de sedan funnit felaktigt. ofta så inser man det för sent, skadan är redan skedd.
Jag har gjort väldigt många liknande saker i mitt 22 åriga liv. Många av de sakerna ångrar jag att jag gjorde, men har accepterat att det blev som det blev. Jag försöker verkligen intala mig själv att efter regn kommer solsken, att jag vunnit något på att gjort fel, så att säga. Men sen finns det de sakerna jag ångrar så pass mycket att jag skulle göra vad som helst för att få göra om det. Saker som man tänker på varje dag (i alla fall jag gör det) och miljoner gånger har tänkt över hur man skulle göra det annorlunda.
Det är här ”second chances” kommer in i bilden. Jag önskar att människan var en mer förlåtande varelse som hade förmågan att glömma och börja om. Inte bara säga att man förlåter och glömmer det som har inträffat, utan verkligen tillåter sig att börja om från scratch. Glömma det som förstört någonting, backa tillbaka och börja om från början. Detta borde vara möjligt i både vänskaps- och kärleksrelationer. Tänk vad många underbara människor man fortfarande skulle ha i sitt liv om man hade den möjligheten. Självklart är ju detta ett beslut som måste tas ömsesidigt, men om man verkligen bryr sig om personen i fråga och uppskattar det man har haft så borde det vara naturligt att vilja börja om från början.
Tänk er att få möjligheten att så här i efterhand när man har analyserat ett vänskaps- eller kärleksförhållande och tänkt på vad det var som gick fel få möjligheten att starta om på nytt. Då det (dåliga) som hänt i det förflutna har raderats, och man istället för att hitta bittra känslor till personen enbart ser till det som verkligen var bra och varför man är redo att ge personen en ny chans.
Det kanske inte är någon idé att utnyttja den nya chansen precis efter det har gått fel. Då är nog risken att de inblandade personerna fortfarande skiljer sig för mycket.
Utan det måste i så fall ske när båda personerna känner att de har förändrats och på något plan tror att det som tidigare var omöjligt nu är möjligt.
Den här förmågan skulle självklart inte heller vara nyttig att användas för lättvindigt då chansen att samma scenario som i första hand förstörde något upprepas igen. Nej det krävs verkligen att man har ändrats som person och på så sätt kan leda förhållandet in i framtiden.
Förmågan bör heller inte användas i själviska avsikter utan man måste verkligen tro att detta skulle gynna alla inblandade.
Förmågan är ju självklart inte ett vaccin mot misslyckade förhållanden, men den är en ärlig chans att rädda något som man inte borde se så lätt på i dagens fruktansvärt kalla värld.
Ni som känner mig vet nog mycket väl i vilket sammanhang jag skulle vilja använda den här förmågan. Och det sticker jag inte under stol med heller.
Men jag tror även att jag har förändrats så mycket som person så att det skulle vara gynnsamt för båda parterna att starta om på nytt och se vart det för oss. Jag har lagt många timmar på att analysera vad jag gjorde fel, och funderat på varför det blev som det blev. Jag har kommit fram till rationella svar (dels med hjälp men även själv) och jag är beredd att se till mina sämre kvaliteter och jobba med dem (vilket jag även gör så gott som dagligen). Jag har dessutom analyserat vad de sakerna jag fann olidliga i det tidigare förhållandet egentligen väger gentemot mina känslor, och konstaterat att det faktiskt är petitesser jag skulle kunna bortse ifrån och nu mera försöka acceptera.
Vad den andre parten i fråga känner kan jag omöjligt avgöra, då personen i fråga uppskattar att ses som ett mysterium och är ungefär lika ombytlig som vädret. Men min självsäkra sida säger mig att tiden som har gått utan att vi slutat tänka på varandra faktiskt spelar roll. Det är ett bevis på att det inte var meningen att det skulle sluta på det sättet och där. Min envisa sida tror även att om denne person hade förmågan att förlåta och glömma mitt mycket orationella beslut så skulle det finnas känslor där personen inte kan förneka. Och jag skulle till och med kunna lägga fram argument till varför jag tror detta, som tvärt emot vad mina vänner säger mig INTE handlar om vare sig elakhet eller bekräftelsesökande från personen. Men, självklart kan jag missta mig på samtliga punkter ovan. Men jag litar på det mitt hjärta säger mig och skulle som sagt göra vad som helst för att få en andra chans.
Nu finns ju tyvärr inte denna förmåga hos människan, då människan är en mycket bitter och dyster människa. Men jag tänker fortsätta önska att jag fick en chans till för att ordna upp de saker jag ångrar i mitt liv.
Och du, personen i fråga kan ju fundera på om det inte vore coolt att vara de första som leder mänskligheten in i en känslorevolution
Det mina stackars läsare var min första fundering..
Min nästa fundering tror jag kommer handla om tillfälligheter och kommer kanske dyka upp på min patetiska så kallade blogg någon gång under mitt liv.
Åh vad du har vuxit gumman, och herre jesus vad duktig du är på att uttrycka dig! =) Älskar dig massor, det vet du! Puss & kram