07.45 ringde klockan. Jag som vanligt vaknade på en gång, medans syster snarkade och sov.
Jag mådde så där lagomt illa, det hade säkerligen med att göra måtten alkohol jag fick i mig kvällen innan och på att det säkerligen hade gungat hela natten när jag legat klubbad.

Vi drog på oss kläder och gick ner till frukosten. Vi trodde ju att vi hade en vanlig frukost och var beredd på att trängas. Men icke. Vi var på samma restaurang som vi åt på kvällen innan och förstod att vi nog hade en lite lyxigare frukost när vi blev erbjudna champange när vi kom.
"Ehrm.. Champange till frukost efter en kväll ute. Nej tack" tänkte jag och bad om att få kaffe.
Frukosten i sig var inte så märkvärdig, men det var helt klart gott. För att inte tala om att det var lugnt och harmoniskt på restaurangen, och det var mysigt att sitta och kolla ut på Åland som knappt vaknat till liv.
Men jag slappnade inte av helt. Tänkte att det borde komma fler frukost sugna snart.
Men folkhorden kom aldrig. Däremot såg vi en kändis. Kommer inte ihåg vad han heter, men den där orangehåriga saken från skansen som alltid är med på TV.

När vi stoppat oss fulla begav vi oss upp mot rummet igen. Då såg vi varför det var så lugnt och skönt på vår restaurang, utanför bufférestaurangen var det en kö som hette duga.
Jag föreslog att vi skulle sova lite till när vi kom upp på rummet, men syster tvärnekade. Vi skulle fan inte sova något mer!
Jahapp tänkte jag, det är väl bara att gilla läget.

Det tog ungefär 5 min sen Elin la sitt huvud på kudden, sen toksov hon.
jag förstår verkligen inte hur man kan vara så bra på att sova! Hon sover jämt!
Själv vågade jag inte sova, för då skulle väl det bli fel också, så jag låg där vackert och kollade på TV.
10.40 väckte jag min syster som vanligt morrade och grymtade hon och lät ungefär lika positiv som en markatta.
Vi tog våra bikinisar och sökte oss ner till spat.
När vi kom ner lite längre ner så förstod jag att våra hytter, trots storleken var lyxhytter. För dom som fanns där nere var deprimerande små och med pyttefönster.

När vi kom in till SPAt fick vi tofflor, badrock och handduk samt ett litet badritual kitt.
Vi skrubbade, putsade, smorde och hade oss. Sen gick vi ut och bubblade i dom olika polerna som fanns. Vi låg dessutom i relaxrummet och halvsov. Innan det var dax för våran "Fot deluxe" massage festade vi till det på lite nötter och smoothies. Hur gott som helst.
Vi blev hämtade av en jätte söt tjej och vi fick gå in i ett vackert rum med utsikt över havet.
Hon bäddade ner oss i ett par stolar och stoppade ner våra fötter i ett varmt fot bad.
Vi fick sniffa någon olja som skulle vara avslappnande och sen var allt som en dröm.
Var dock lite heljobbigt när hon skrubbade mina fötter eftersom det kittlades något så kopiöst så jag kunde helt enkelt inte låta bli att skratta.
I 50 min skämde hon bort oss och jag tror aldrig jag har varit så avslappnad.

När massagen var slut var vi så möra så det kändes som om vi gick i en dimma.
Vi blev dessvärre alldeles för tidigt medvetna om att vi hade ganska jätte bauta bråttom.
Det var helt enkelt bara att slänga på sig kläder och rusa upp till taxfree och inhandla massor mer.
Sen idiotstressade vi för att få oss något att äta. Det fick vi också. Men vi hade bara 9 min på oss att äta. Inte så roligt när man betalar 149 kronor för en buffé. Men nöden har ingen lag så vi kastade i oss lite mat, som varken var varm eller god. 
När vi var lagomt mätta idiot rusade vi upp till hytten och slängde ner allt vi ägde i våra väskor. Tur att vi hade väldigt stora väskor så man inte behövde packa så noga.

Med tunga hjärtan tog vi vårat pick och pack och gick ut till hissen. Där var det självklart lika roligt att försöka få tag på en hiss. Dom gick upp och ner hela tiden och det verkade näst intill hopplöst.
Till sist tog vi oss ner dit vi skulle gå av. Så blev det en sån här uuunderbar väntan. Det är alltid lika roligt att se människor som väntar på samma sak. Hur dom i kontollerad panik stampar och frustar för att komma först ut. jag menar, vad spelar det för roll? Alla kommer ju av.
Roligast var dom två däck nedanför. Dom stod och trängdes som boskap på väg till slakt.
Tillslut blev vi utsläppta och hjorden där under skenade iväg. På våran våning gick det då rakt inte lika snabbt.  Pensionärs huliganerna låg som en stoppkloss med sina väskor och rullatorer. Egentligen hade vi inte så bråttom ut. Men tanken på att inte få sitta tillsammans utan med Elvis kopian fick oss att gripas av samma stirrande panik som dom andra.
Elin den stackarn var alldedes färdig när vi kom ut. Hon var helt säker på att hon skulle bli stannad i tullen. Jag försökte gång på gång lugna henne och förklara att det inte kommer ske. Men hon ville inte tro på mig.

Tillsist kom vi ut och slängde ytters försiktigt in våra väskor och tog plats i bussen. Lagomt varma och svettiga efter allt konkande. Värre blev det när vi började vår färd. Det var som om all luft tog slut och värmen steg. När vi kände på elementen och konstaterade att dom var på, väldigt på. Alla där bak satt och klagade på hur varmt det var och att chauffören borde stänga av värmen. Men ingen gick fam och sa det, så tillsist när vi var i upplösningstillstånd gick min älskade syster fram och bad honom stänga av värmen. Självklart hade chauffören frusit när han körde ner för att hämta oss och sen glömt att stänga av värmen.
Annars gick bussresan fin fint och vi stannade på "Baren" igen. I Gävle gick i stort sett alla av så då var syrran och jag snabba på att ta egna säten.
Det tog ungefär tio minuter. Sen sov jag. helt otroligt att jag lyckades somna men det gjorde jag i alla fall.
Vaknade från min slummer när vi var i Sandviken bara för att deprimerande nog se att det snöar ute.
Somande irriterat om och ´väcktes av Elin när vi var i Hosjö.

Så äntligen var vi hemma. Det är som dom säger "Borta bra, men hemma bäst"

Så ni ser mina kära stackars läsare. Inga vidare värst skandaler. Tråkigt men sant.
Men nästa gång vi åker, då lovar jag att bjuda på den ena mummsiga skandalen efter den andra.