Mår pyton idag. På alla tänkbara sätt.
Sov som en kratta hela natten också.. Krampaktigt hållande mobilen i hopp om att någon skulle rädda mig.
Men ICKE.

Tror jag skiter i allt. Det finns en viss gräns hur mycket man orkar ta. Och jag orkar helt enkelt inte.
Fattar inte när eller varför jag hamnade på ruta ett igen. För någon vecka sen var allt frid och fröjd i mitt liv.
Önskar bara jag visste vad som hände.

Men som sagt. Nu ger jag upp. Får inte den minsta hjälp från honom. Så jag vet inget annat än att trycka ner alla känslor och stänga locket fort som fan. Har jag gjort det förut så kan jag göra det igen.

Men det som är lite oroande är att längst ner i Pandoras ask fanns hoppet.
I min ask finns ingenting. Även när all kaos har sluppit ut så återstår bara ett stort svart hål.
Senast i Fredags fanns en glimt av hoppet i alla fall där. Hoppet om han och jag.
Men nu om jag tolkat allt rätt så är det fel att ha det hoppet kvar.
Så därför. Totalt mörker.