Shit, kom just på mig själv.
Jag måste vara riktigt jävla jobbig att ha och göra med.
Jag menar seriöst!

Okej om jag tänker på honom hela tiden mer eller mindre. Men det finns verkligen ingen anledning till att jag hör av mig hela tiden.
Så fort jag får tråkigt, så fort jag är ensam, så fort jag tänker på honom, så fort jag tänker på allt hemskt jag gjort, så fort jag tänker på.. Ja så fort mina stackars hjärnceller hittar varandra. Då skriver jag ett tvångsmässigt sms, helt utan att jag är medveten om det och skickar iväg.
Bara varför?!
Är det för att jag vill att han ska veta att jag tänker på honom?
Är det för att jag vill prata med honom?
Jag vet inte.
Eller jo, klart jag vet att jag tänker på honom alldeles för ofta, och att jag tycker det är helt underbart roligt att prata med honom. Men varför vill jag att han ska veta att jag tycker det?

Det måste få ett stop, stackarn måste tycka jag är helfläng!
ja jo, helfläng är jag ju.. Men fläng som i psycho..

Därför ska inte jag höra av mig till honom för än han hör av sig till mig.
Och hör han inte av sig till mig så får det vara så.
Jag har aldrig varit så bra på att spela svårfångad, det sticker jag inte under stol med. Vad fan, gillar man att ha kul så gör man ju.
Men ändå.. Alla andra flickor kan ju spela svårfångade.
Antar att jag är för ärlig.. Vill jag ha något så säger jag det rakt ut.

Näe nu får det vara slut på det.
Ja, jag kanske vill ha honom, men nu ska det får ligga i vila.
Vill han så hör han av sig.

Oh god.. hoppas han hör av sig =S