The End
2008-02-19 - 19:48:45Nu har jag tappat hoppet om allt var kärlek heter.
Kan verkligen inte se något positivt i det alls. Vart man än vänder sig så är det bara skit.
Kan man bli immun mot kärlek? Och i så fall har jag blivit det?
Jag skulle hellre gnaga av min högra hand än utsätta mig själv för det känslomässiga kaos kärlek innebär.
Förstörde han mig för all framtid? Har han förstört min förmåga att älska. Eller tillåter jag mig sjäv inte att älska?
Jag tror på en kombination av dom båda. Har för den delen inte hittat någon att älska. Ser bara samma skit överallt. Ja, jag drar alla killar under en kant. Jag har inte blivit motbevisad. Jag kommer aldrig bli motbevisad heller, det går inte. Världen har bevisat för mig än en gång att det är så jag tror. Jag har rätt.
Jag är ledsen alla hopplösa romantiker. Men människan är inte skapt för att leva i ett monogamt förhållande, i alla fall inte det manliga könet.
Och visst, banna mig för att jag säger som jag vill. Men det är min bistra erfarenhet av kärlek och förhållande. Och för var dag som går får jag mer och fler saker som tyder på att allt är så.
Jag önskar verkligheten var annorlunda. Jag önskar min erfarenhet var annorlunda, men inte. Otrohet och svek är ord som beskriver mitt kärleksliv bra.
Så för var dag som går blir det allt mörkare och mörkare inombords och jag tvivlar allt mer på att jag någonsin kommer se det där flyktiga ljuset som så många andra lever efter.
Men all heder åt er som vågar. Ni som vågar tro på kärleken.
Kan verkligen inte se något positivt i det alls. Vart man än vänder sig så är det bara skit.
Kan man bli immun mot kärlek? Och i så fall har jag blivit det?
Jag skulle hellre gnaga av min högra hand än utsätta mig själv för det känslomässiga kaos kärlek innebär.
Förstörde han mig för all framtid? Har han förstört min förmåga att älska. Eller tillåter jag mig sjäv inte att älska?
Jag tror på en kombination av dom båda. Har för den delen inte hittat någon att älska. Ser bara samma skit överallt. Ja, jag drar alla killar under en kant. Jag har inte blivit motbevisad. Jag kommer aldrig bli motbevisad heller, det går inte. Världen har bevisat för mig än en gång att det är så jag tror. Jag har rätt.
Jag är ledsen alla hopplösa romantiker. Men människan är inte skapt för att leva i ett monogamt förhållande, i alla fall inte det manliga könet.
Och visst, banna mig för att jag säger som jag vill. Men det är min bistra erfarenhet av kärlek och förhållande. Och för var dag som går får jag mer och fler saker som tyder på att allt är så.
Jag önskar verkligheten var annorlunda. Jag önskar min erfarenhet var annorlunda, men inte. Otrohet och svek är ord som beskriver mitt kärleksliv bra.
Så för var dag som går blir det allt mörkare och mörkare inombords och jag tvivlar allt mer på att jag någonsin kommer se det där flyktiga ljuset som så många andra lever efter.
Men all heder åt er som vågar. Ni som vågar tro på kärleken.
Kommentarer