Oj. Jag blev kär
Då helt plötsligt börjar en låt spela på Bandit 106,3, den är riktigt bra.
Så jag fick för mig att jag skulle kolla upp den på youtube.
Och då, helt plötsligt var han där.. Mina drömmars man. So HOT!
Shit vad det känns konstigt i kroppen..
GIFT DIG MED MIG?!
Eller nähä, kanske var jätte bauta omöjligt.
Typiskt min tur.. -_-'
Planerna i helgen gick i stöpet också (fuck fuck fuck!). Orkar inte ens höja ögonbrynet av förvåning..
Så nu åker jag nog till Ida och gömmer mig för världen.
Eller så ligger jag i sängen och gömmer mig hela helgen.. Hmm.. Svårt det där.
Men hälsar jag på Ida är jag ju iaf i rätt stad (Nog för att chansen att han skulle höra av sig är ungefär lika stor som att han, min drömman skulle dyka upp här).
Och sen kan hon behöva lite stöd med alla psykopater som stryker runt husknuten.. Hahaha!
Och för det sjunde så saknar jag henne dessutom, och jag saknar sthlm.
Hjärnsläpp
Jag måste nog vara den mest lättlurade i den här världen i alla fall.
Fuck fuck fuck..
Är så förbannad på mig själv så jag skulle vilja skala av mig skinnet och koka det.
Varför gör du så här mot mig?
Vad vill du?
Vad vill du jag ska tro?
Vad vill du jag ska göra?
Hej farbror Barbro
Jag tycker det är jätte roligt att jag ska köpa ett nytt block.
Jag älskar block, papper och pennor.
Är jag normal?
Jag tycker det är så roligt att köpa olika block med olika motiv på. Vägrar göra uppgifterna i engelska jag har för än jag har ett sprillans nytt block.
Behöver jag söka hjälp? Är det farligt att tycka det är roligt med block, papper och pennor?
Snälla hjälp mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Med vänliga hälsningar en orolig tjej.
Bandit kryssning
Tanken av att åka båt med massor av snygga, tattuerade, fulla, odrägliga hårdrockare gör mig alldeles galen!
Problemet är bara vem jag ska slita med mig. Camilla var ju självklar trodde jag.. Men hon är tydligen lika rädd för att åka båt som ´hon är att flyga.. Så då sket sig min onda plan. Det är för elakt, till och med för mig att tvinga ut någon på havet ett helt dygn om man är livrädd. Jag vet ju hur kul jag tycker det är att flyga. Ehrm..
Så nu har jag det lite problematiskt. Hon brukar ju vara min följeslagare i allt.
har skickat sms och frågat Hansa, hon är ju en av de få jag känner som uppskattar musiken.. Men hon vill inte svara så jag har säkerligen gjort något som gör att hon helt enkelt inte vill prata med mig.
Så om jag får lov att räkna bort henne så minskar mina chanser dramatiskt för att komma iväg.
om jag inte får något svar av henne så får jag helt enkelt tvinga Helene attt följa med. Hon finner sig i dom flesta situationer. Och vi brukar ha väldigt skoj tillsammans.
Kanske berätta för henne att hon ska på kryssning den 26 April så hon får spara ihop några tusen till dess.. Hm.. kan ju kanske vara bra.
Henne kan jag ju iofs säkerligen tvinga med även om Karin ev vill följa med..
Jaja, återstår att se!
Någon som är sugen på en röjjar kryssning?
Seg jag är..
Men jag fastnade här.
Räknade ut mitt, jaa vad kan det heta.. jämnförelsetal? snittbetyg? Iingen aning..
15,2 hade jag iaf. Undra hur det står sig till resten av världen.. :S
Det var lite roligt att kolla igenon slutbetyget, minnena svepte över en. Alla lärare med sina olika ideér, alla bråk, alla skratt.. =)
Det är så synd att man inte uppskattar skolan när man går i den.
Nehepp.. Jaja jag ska duscha!
Glasögon grubbel..
Kan inte ni kolla och säga vad ni tycker?
Kärleken?
Måste bara skriva av mig den tanke som gnager min hjärna konstant.
Gör kärleken egentligen någon något gott?
Visst, i just det fallet är jag bränd i båda ändarna. Men just därför känns det som om jag ser klart.
Människan är enligt oss den intelligentaste av varelser. Varför hänger vi då upp oss på en skit sak som kärlek?
Kärleken är det lömskaste giftet som finns, och angriper oss oftast helt utan förvarning.
Jag tror på fullast allvar att just kärlek är den största anledningen till att folk tar sitt eget liv.
Eller jag tror inte, jag VET 100% säkert att det är det.
För om ni tänker efter är kärleken inblandad i allt.
Varför gör det så ont att förlora någon?
Varför känner sig vissa utanför?
Varför gråter sig många av jordens invånare till söms varje natt?
Varför väljer vissa att leva i ilska och hat?
Varför utför några människor fruktansvärda brott?
Jo, många av gångerna är det just för att kärleken ställer till det. Kanske inte alla, men många.
Vad följer då med kärleken om man hittar den?
Jo, visst. Lycka, bekräftelse, tillfredsställe. I alla fall ett tag.
Men vad kommer sen?
Jo svartsjuka, osäkerhet, ilska, svek, hat, vemod och massa mer.
Det är nästan så att jag tycker att djur, som styrs av sina instinkter är betydligt intelligentare.
För kärlek har ju inget med fortplantning att göra. Och dessvärre har vi den instinkten kvar att vi vill fortplanta oss, så mycket det bara går. Det är därför sex har blivit en sån grej, bara för att det ligger i allas natur att vilja fortplanta sig.
Hmm, tappade bort mig själv nu tror jag. Massa kunder hela tiden.
Men det jag vill komma fram till är alltså att jag tycker det är konstigt att jordens intelligentaste varelse styrs av en simpel känsla som på ett eller annat sätt, förr eller senare krossar oss.
