Eftersom sömnen inte vill infinna sig än på ett tag tänkte jag ta tillvara på tiden istället för att ligga och vrida mig i sängen.
Sitter iofs fortfarande i sängen men har plockat upp datorn.

Dagens fundering handlar om vad jag anser styr livet.
Det är en sak som är ganska skrämmande när man tänker mycket på det. Som jag gör. Många gånger när det går fel i mitt liv funderar jag på vad det var som gick fel och varför.

De flesta gångerna kommer jag fram till att det är rena tillfälligheter som styr allt.
Tänk er själva.. Om ni inte hade missat bussen den där dagen? Inte hade tappat din väska och på så sätt bli försenad en halv millisekund osv.
Bara såna småsaker som man inte lägger någon större tanke vid när de händer, men kanske förändras ditt liv på den millisekunden.

För att förklara tänker jag dra några exempel.
Mitt liv kanske hade sett helt annorlunda ut om jag på min nollning hade hittat någon från min klass istället för dom två underbara flickorna från dmd, jag hade kanske tillhört första raden och ha ett helt annat socialt liv här i Örebro?
Om jag inte hade frågat efteren svensk guild den där kvällen så hade kanske inte varken Frippe Pia eller Camilla funnits i mitt liv och allt vad det innebär. Och så vidare...
Ni kanske förstår min poäng nu i alla fall?
Om ni tänker efter så hittar ni nog sånna tillfällen i ert liv.
Det är då den svindlande känslan kommer..
Tänk er att allt ni gör, varje sekund kan ha en gigantisk betydelse för ditt liv.
Tänk er om ni skulle börja analysera allt som händer. Det är verkligen en möjlighet till att förlora sitt förstånd, bli apatisk i ren rädsla för att ta ett enda litet felsteg som förändrar ert liv och kanske kostar er något ni håller kärt.

Men som kloka människor har sagt till mig:
Det tjänar ingenting till att tänka OM, för det som har skett har skett, och det finns ingen möjlighet för en att göra om det.
Kommer inte ihåg vart jag har hört det, kan ha varit av min kloka sambo att det desutom i stort sett bara är kvinnor som tänker OM, killar gör tydligen inte sånt. Dom ältar inte sånt som har hänt på samma sätt som kvinnor.
Men det gör vi kvinnor, vi ältar allt om och om igen tills vi bryter ner oss själva i förtvivlan.

Så tänk på det, det finns ingenting vi kan göra. För vi kommer alltid styras av tillfälligheter som för vårt liv vidare, och det spelar ingen roll om vi ångrar det. Vi får aldrig en chans att göra om det.

Alla har nog någon gång gjort något, eller tagit ett beslut som de sedan funnit felaktigt. ofta så inser man det för sent, skadan är redan skedd.

Jag har gjort väldigt många liknande saker i mitt 22 åriga liv. Många av de sakerna ångrar jag att jag gjorde, men har accepterat att det blev som det blev.  Jag försöker verkligen intala mig själv att efter regn kommer solsken, att jag vunnit något på att gjort fel, så att säga. Men sen finns det de sakerna jag ångrar så pass mycket att jag skulle göra vad som helst för att få göra om det. Saker som man tänker på varje dag (i alla fall jag gör det) och miljoner gånger har tänkt över hur man skulle göra det annorlunda.

 

Det är här ”second chances” kommer in i bilden. Jag önskar att människan var en mer förlåtande varelse som hade förmågan att glömma och börja om. Inte bara säga att man förlåter och glömmer det som har inträffat, utan verkligen tillåter sig att börja om från scratch. Glömma det som förstört någonting, backa tillbaka och börja om från början. Detta borde vara möjligt i både vänskaps- och kärleksrelationer. Tänk vad många underbara människor man fortfarande skulle ha i sitt liv om man hade den möjligheten. Självklart är ju detta ett beslut som måste tas ömsesidigt, men om man verkligen bryr sig om personen i fråga och uppskattar det man har haft så borde det vara naturligt att vilja börja om från början.

 

Tänk er att få möjligheten att så här i efterhand när man har analyserat ett vänskaps- eller kärleksförhållande och tänkt på vad det var som gick fel få möjligheten att starta om på nytt. Då det (dåliga) som hänt i det förflutna har raderats, och man istället för att hitta bittra känslor till personen enbart ser till det som verkligen var bra och varför man är redo att ge personen en ny chans.

 

Det kanske inte är någon idé att utnyttja den nya chansen precis efter det har gått fel. Då är nog risken att de inblandade personerna fortfarande skiljer sig för mycket.

Utan det måste i så fall ske när båda personerna känner att de har förändrats och på något plan tror att det som tidigare var omöjligt nu är möjligt.

 

Den här förmågan skulle självklart inte heller vara nyttig att användas för lättvindigt då chansen att samma scenario som i första hand förstörde något upprepas igen. Nej det krävs verkligen att man har ändrats som person och på så sätt kan leda förhållandet in i framtiden.

Förmågan bör heller inte användas i själviska avsikter utan man måste verkligen tro att detta skulle gynna alla inblandade.

Förmågan är ju självklart inte ett vaccin mot misslyckade förhållanden, men den är en ärlig chans att rädda något som man inte borde se så lätt på i dagens fruktansvärt kalla värld.

 

 

Ni som känner mig vet nog mycket väl i vilket sammanhang jag skulle vilja använda den här förmågan. Och det sticker jag inte under stol med heller.
Men jag tror även att jag har förändrats så mycket som person så att det skulle vara gynnsamt för båda parterna att starta om på nytt och se vart det för oss. Jag har lagt många timmar på att analysera vad jag gjorde fel, och funderat på varför det blev som det blev. Jag har kommit fram till rationella svar (dels med hjälp men även själv) och jag är beredd att se till mina sämre kvaliteter och jobba med dem (vilket jag även gör så gott som dagligen). Jag har dessutom analyserat vad de sakerna jag fann olidliga i det tidigare förhållandet egentligen väger gentemot mina känslor, och konstaterat att det faktiskt är petitesser jag skulle kunna bortse ifrån och nu mera försöka acceptera.
Vad den andre parten i fråga känner kan jag omöjligt avgöra, då personen i fråga uppskattar att ses som ett mysterium och är ungefär lika ombytlig som vädret. Men min självsäkra sida säger mig att tiden som har gått utan att vi slutat tänka på varandra faktiskt spelar roll. Det är ett bevis på att det inte var meningen att det skulle sluta på det sättet och där. Min envisa sida tror även att om denne person hade förmågan att förlåta och glömma mitt mycket orationella beslut så skulle det finnas känslor där personen inte kan förneka. Och jag skulle till och med kunna lägga fram argument till varför jag tror detta, som tvärt emot vad mina vänner säger mig INTE handlar om vare sig elakhet eller bekräftelsesökande från personen. Men, självklart kan jag missta mig på samtliga punkter ovan. Men jag litar på det mitt hjärta säger mig och skulle som sagt göra vad som helst för att få en andra chans.

 

Nu finns ju tyvärr inte denna förmåga hos människan, då människan är en mycket bitter och dyster människa. Men jag tänker fortsätta önska att jag fick en chans till för att ordna upp de saker jag ångrar i mitt liv.

Och du, personen i fråga kan ju fundera på om det inte vore coolt att vara de första som leder mänskligheten in i en känslorevolution

 

Det mina stackars läsare var min första fundering..

Min nästa fundering tror jag kommer handla om tillfälligheter och kommer kanske dyka upp på min patetiska så kallade blogg någon gång under mitt liv.