Strax efter jag hade publicerat förra inlägget ringde min pappa.
Min älskade Coccos har blivit ihjälbiten.
Hon är död, borta och förlorad.
Mitt liv har raserat och jag vet inte vad jag ska ta vägen.
Jag skriver det här för att ni ska veta. Jag kommer verkligen inte orka berätta det för alla.
Men hon är död. Min lilla underbara Coccos finns inte mer.
Jag orkar inte andas, jag orkar ingenting.
Pappa kommer och hämtar mig ikväll, jag klarar inte av att vara kvar här nere.

Så låt mig vara, jag kommer tillbaka när jag orkar.
Men nu vet ni.


Farväl min älskde vän. Förlåt att jag inte fanns där när ditt liv togs ifrån dig. Förlåt mig min ängel. Förlåt mig!