Shit vad dålig jag blivit på att uppdatera på sistone. Men allt känns som uppförsbacke nu.
Har kommit till en sån där time-out fas när jag bara vill släppa allt och fly för livet.
Blev inte så värst mycket bättre av att Camillas ängel gick sönder, ångesten bröt ut fint nu.
Jag och mina jävla tvångstankar. Fan.

Inget kommer hända Camilla.
inget kommer hända Camilla.
Inget kommer hända Camilla!

Aaaahh!! PANIK!
helvete helvete helvete.

Vissa saker är iaf på väg åt rätt håll. Ser mig inte som olyckligt kär längre. Känslorna för S har minst sagt svalnat och återgått till det dom ska vara, sånna där vackra "det var en gång i tiden" känslor.
Nästa projekt är att få bort honom från mina framtids visioner.

Aaah, skönt, fullmåne idag det förklarar dessa jobbiga känslor. (tack Erika för informationen)
Fan att jag ska vara mörkrädd, annars hade jag fan tagit på mig ett par skor och sprungit tills jag kräks.

Allt kommer lösa sig, allt kommer bli bra.
Det kommer gå över, allt som gör så ont i dag kommer blekna med tiden
Du får finnas i mitt hjärta ett tag till, det behövs något vackert där inne som kan lysa upp allt mörker.