Jahapp då var det dax at slinka ner i sängen.
Tycker synd om mitt huvud.. Stackars det har varit vaken alldeles för länge och tänkt alldeles för mycket.

Just nu känns det som om allt verkligen är emot mig.
Det känns som om någonstans sitter det en ond jury och bestämmer vad dom ska utsätta mig för saker som gör mitt liv lite värre för var dag.
Vi kan ju ta som det första dom gjorde var att överhuvudtaget skapa mig.
Efter det har det bara ramlat på med idiotiskt onödiga saker.

Och det senaste låter nog något sånt här:
-Nu vet jag! Vi vet ju att hon är en väldigt envis människa, vi har ju skapat henne så. Vi vet också att hon inte kan låta någonting ringa ut i sanden utan hon måste handla på en gång.
Så varför låter vi inte henne bli kär i en kille som bor 25 mil bort, sen fuckar vi deras förhållande och när hon på ren impuls gör slut så låter vi henne känna exakt hur mycket hon saknar honom och hur mycket hon tycker om honom. Sen låter vi det gå ett tag innan dom träffas igen och får ihop det, då drar vi i hennes cpnerver igen så hon ballar ur i ren ångest och på impuls dumpar honom igen.

Och då ska ni få höra, lyssna nu, det här e asbra!
Jo förstår ni, då låter vi henne träffa en lång ståtlig skåning som är allt som hon drömt om, men vi låter henne inte få dom rätta känslorna för honom eftersom hennes förra kille självklart ska fucka med hennes hjärna. Så när hon dumpar den ståtliga skåningen så ser vi till att hennes kärlek självklart hittar en ny flickvän och säger upp kontakten med henne igen.

Sen låter vi henne leva i misär i ett helt år för att sen ta in hennes ex i bilden igen och låta honom förvirra henne tills hon inte ens vet vad hon heter. Han kan antyda vissa saker, och sen göra helt andra.
HAHAHAH! Hur bra är inte det?
Så vad säger ni? Ska vi rösta  för det?

---

näe shit nu e jag sönderfuckat trött.
SOVA
God natt